Min lille ful: 

(Hör den uppläst av Sven-Arne Silve)

Min middesblong den tar jau titt
pau gräsed nör i haven
å ligger darr å slöar litt
mä hatten lajd pau maven.

Dau har min ful sin frihedsstong
å släppes ud au buren,
dau e han allermingst en kong
darrude i naturen.

De e en liden granner ful
den lille hjarteknoppen,
han e litt blau å litta gul
å ljusgrön nörad kroppen.

Han sjonger, kackar å ger hals
de lilla kära lived
de e en rekti wienervals
som ifrau positived.

Han flyer kvickt frau stam te stam
å hackar ibland blana,
å far en flua väjen fram
forrsöger han å ta´na.

Men de e sällan han faur napp,
han hogger rent for lused,
sien flyer han si säl i kapp
frau haven hän te hused.

Men strajs igen han vänner bort
te haven, den filuren.
Han e nock rädd att rent for fort
fau kryba ing i buren.

En timmes ti, en å en hal
han håller pau å kvittra.
sien ifrau stalled hörs en kal
å jau faur gå te krittra.

Dau reser jau me ryandes
å gnäller: "Aj som katten".
Dau kommer fulen flyanes
o slaur se nör pau hatten.

Nu vill han ha sin middesmad
å norr jau gaur te djuren,
dau följer maj min undulad
å flyer ing i buren.

Norr Sven va liden:

(Hör den uppläst av Victor Silve -inspelat  c:a 1965)

Norr Sven va liden å nå´d fanns
han ente konne lia,
dau skreg han höjt i himlasky
å velle ente tia,
å feck han dau i ändanom
en liden klatsch med hånnen
så skreg han bara höjare
te dess han tabte ånnen.

Han vöjste opp, ble skolestor
- te skolan va han tvongen -
dau skreg han ente mer som forr
men va rätt rapp i mongen.
Å ble han galen dau naun gång
de va forrudan tjud
han visste nock ge svar pau tal
- å så bröd kriged ud.

Mä mad ble smått, å kortelegen
den vöjste udan änne
mä kort pau smör å margarin
å kyd å ägg å bränne.
Å darr va kort pau nikotin
å mjöl å allt sånt där´na,
pau grädde, gryn å salter sill
ja, te å mä pau klärna

Nårr Sven te skoles traskade,
sau hade han en lua
som ente hade alls nånn skarm
- forr "de fick ente dua"
sa moren, ad han slängde´n au
å frös om sina locka,
sau norr han skulle arti va,
han konne bara bocka.

Å sau en da sa läraren
te sina skoleglötta:
"Sven haur visst ägg i huan sin,
sau den e svaur å lötta!"
Men Sven han fann se redit bra
å sto darr snäll å from,
å svara läraren: "Jaha,
å darr e kort pau dom!"