IRISDIAGNOSTIKENS / IRIDIOLOGINS  HISTORIK:

En ungersk forskare, Dr Ignaz von Peczley, blev "den moderna Irisdiagnostikens fader" då han 1881 publicerade boken "Discoveries in the Field of Natural Science and Medicine, a guide to the study and diagnosis from the eye". Grunden till hans intresse hade väckts redan i barndomen då han  försökte rädda och bota en skadad uggla som hade brutit benet. Han lade då märke till ett mörkt fält i ugglans iris, som ljusnade allt eftersom benet läktes. Som utbildad läkare fortsatte han att studera sina patienters irisförändringar och blev efterhand klar med den iriskarta som han publicerade i sin bok 1881.

Dr. von Peczley var dock inte den förste som publicerat material om irisdiagnostik. Den första publicerade informationen i ämnet finner vi redan 1670 då fysikern Philippus Meyens i sin bok "Chromatica Medica" redogör för sina upptäckter att irishinnan kan innehålla information om kroppens hälsotillstånd.

Allt eftersom möjligheterna ökade att, med bl.a. starka förstoringsglas och mikroskop, och inte minst med digital fotografering, studera ögats irishinna blev kunskapen större och större och 1950 publicerades det hittills viktigaste verket i ämnet av amerikanen Dr. Bernhard Jensen som nyligen presenterat ett ännu mer omfattande material med bl.a. digitala bilder. Det är dennes böcker som idag ligger till grund för en irisdiagnostikers arbete.