Silveklinikens Informationssida:

VAD ÄR HOMEOPATI

SILVEKLINIKEN S. Lundavägen 10, 24532 Staffanstorp, 046-254841,    kontakt@silvekliniken.com

Tillbaka till Startsidan

  Våra läkemedel

Homeopati är en lämplig behandlingsmetod för de flesta åkommor: psykiska, känslomässiga och fysiska, såväl akuta som kroniska för såväl människor som djur.

Då du besöker oss försöker vi under samtalet få en helhetsbild över dina symptom, symtomupplevelser och även bakomliggande orsaker, såväl fysiska som känslomässiga. Denna samlingsbild avgör vilket homeopatiskt läkemedel som bäst kan hjälpa Dig och bota, inte bara symptomen utan din sjukdom. Målet är att effekten av den homeopatiska behandlingen skall bli varaktig.

Genom medlet aktiveras kroppens egen läkningsprocess och man kommer åt de bakomliggande orsakerna till besvären. Detta för med sig ett tillfrisknande på alla plan, både vad gäller den sjukdom Du sökte för och annat som varit i obalans.

Behandlingen är högst individuell och grundas helt på Hahnemanns regler som de uttrycks i "homeopaternas bibel" ORGANON som kom ut 1810. Det kan innebära att två personer med helt olika besvär kan få samma homeopatiska läkemedel, liksom två personer med samma besvär kan få olika homeopatiska läkemedel.

Homeopati lämpar sig lika väl för människor i alla åldrar som för våra husdjur. Homeopati har även med framgång använts i jordbruk och skogsbruk.

Homeopati är erkänd behandlingsmetod i många länder på jorden. Homeopatiska läkemedel kan kombineras med annan medicin och behandling utan risk

Homeopati fungerar såväl på djur som på människor.

Här nedanför finner du mängder av faktauppgifter om homeopatin, homeopatins historik och om genomförda homeopatiska försök. Många med länkar till kompletterande faktamaterial.

HÄR finner du information om de Läkemedel vi använder på kliniken.

HÄR FINNER DU EN LÄNK TILL INFORMATION OM HOMEOPATISK METODIK

HÄR FINNER DU EN LÄNK TILL EN BBC RAPPORT OM HOMEOPATISK FORSKNING

  Sidans början

Homeopati som behandlingsform:
Ordet homeopati kommer från grekiskan. Homios= likartad och Patos= lidande. En behandlingsmetod där man försöker bota sjukdomar med homeopatiska mediciner som består av naturliga substanser från bl. a. mineral-, växt-, och djurriket. Man använder sig av principen "Liknande bör botas med liknande" dvs. för att bota en sjukdom måste man använda sig av samma substans som framkallar en likadan diagnos.

Motsatsen till Homeopati är Allopati där "Allo" betyder "Motsatt". Den traditionella läkekonsten innebär alltså att man behandlar med mediciner som "går emot" d.v.s. undertrycker den sjukdom eller de symptom den är avsedd att behandla. Ett exempel på hur tokigt detta kan vara är ex.vis när man behandlar en diarré med kräkningar, som beror på en förgiftning, med mediciner som dämpar uppkastningarna och stoppar diarrén.  

Till sidans början

Dr. Christian F. Samuel Hahnemann (1755 - 1843)
upptäckte och utvecklade homeopatin under en tid då filosofiskt och holistiskt tänkande var högsta mode. Dessa teorier har därefter vidareutvecklats och finslipats av en stor mängd homeopater och är idag en vetenskap som expanderar.

Homeopatin bygger på den teori som redan "medicinens fader" Hippocrates företrädde: att "liknande bör botas med liknande". Den tyske läkaren Samuel Hahnemann bekräftade, av en slump vid 1800-talets början, denna teoris riktighet. Hahnemann översatte en lärobok i medicin och fann där en drog (kinin) som framställs ur en peruansk bark och som användes för att mildra malaria och andra febersjukdomar. Han blev nyfiken och experimenterade med drogen på sig själv, efter några dagar fann han att han hade utvecklat malarialiknande symtom.

Teoremet: "Vad det kan skapa kan det också bota (SIMILIA SIMILIBUS CURANTUR)" var fött. Utifrån denna hypotes fortsatte Hahnemann att utveckla sina teorier och studera de symtom som uppstod vid intag av olika substanser på såväl friska som sjuka människor och erfarenheterna ledde fram till att Hahnemann regelmässigt ordinerade sina patienter ett homeopatiskt medel enligt similia lagen.
De homeopatiska medlen framställs på ett naturvänligt sätt. Det krävs ytterst liten del materiell substans för att tillverka medicin, dessutom behöver patienten oftast endast ett minimalt antal doseringar, varför homeopati är en såväl skonsam som ekonomiskt attraktiv behandlingsform för alla parter.
Den klassiska homeopaten behandlar helheten. Att se alla patientens symtom tillsammans med det som sedan blommar ut som en infektion/sjukdom. Genom att välja endast ett medel och därefter tolka de reaktioner som patienten upplever, kan man bedöma om kroppens självläkande vitalkraft önskade just denna medicin.

                                             Samuel Hahnemanns gravmonument i Paris.

Du finner en intressant länk till en artikel med en beskrivning över hur Hahnemann fann fram till den homeopatiska principen i DENNA länk. Artikeln är på engelska.

Om du talar tyska ber vi dig se på denna länk som innehåller all den information man kan önska sig.

Viktiga fördelar med Homeopatisk behandling:

• Helt biverkningsfri medicinering - som dock ibland kan ge upphov till en s.k. förstförsämring, då kroppen intensifierar sina angrepp mot sjukdomen för att besegra den.
• Behandlingen belastar inte kroppen - all motståndskraft som patienten har, kan användas för sjukdomsbekämpning.
• Homeopatiska läkemedel kan kombineras med de läkemedel som patienten rekommenderats av läkare.
• Homeopati fungerar såväl på människor som på djur.
• Homeopati strävar efter att bota sjukdomen i grunden och inte enbart lindra symptomen.

Viktiga fördelar för Homeopatiska läkemedel:

• Ger inga biverkningar.
• Ger inga skador på inre organ
• Är inte vanebildande eller beroendeframkallande
• Undertrycker inte sjukdomssymptomen.
• Förorenar inte vid tillverkning, användning eller då oanvända mediciner kastas.
• Är lätta att ta och att förvara.
• Är inte framställda genom massfabrikation.
• Är billiga,
• Kan kombineras med annan medicin och behandling utan risk.
• Påverkar sjukdomen HOLISTISKT - inte bara symptomen.

Det är väl känt att kungahusets medlemmar i England har använt sig av homeopatisk livmedicus ända sedan drottning Marys tid.

Mer information om homeopati finner du på denna sida!    Sidans början!

Vi hoppas att Hans Elvesjö inte har något att erinra mot att vi presenterar hans utomordentliga information på vår sida. Vill du läsa hela hans material finner du det här!

HOMEOPATIN I SVERIGE BÖRJADE VID UPPSALA UNIVERSITET

Det var Wahlenberg och Liedbeck som var orsaken till att homeopatin tog sin 
början vid Uppsala universitet. Deras insats visar att de var väl med sin tid. 
Namnen Wahlenberg och Liedbeck har sedan undvikits i de officiella svenska 
idéhistoriska texterna och om de nämns så är det endast ur en negativ aspekt. 
Även Nationalencyklopedin har en negativ attityd till homeopatin.
GÖRAN WAHLENBERG (1780-1851)
Dr Göran Wahlenberg hade titeln Professor Linnaeus vid Upsala Universitet. Han
föreläste i botanik och pharmacia organica. 1826 började han studera homeopati och
installationsföreläsningen 1829 behandlade detta ämne. Under sina föreläsningar 
om Materia Medica kom han även in på Hahnemanns Organon och Materia Medica Pura. 
Han använde själv inte homeopatin men var en stor beundrade av Hahnemann och hans 
doktrin. 
     By the death of Professor G Wahlenberg, M.D., Sweden has lost one of its 
     great men, and the University of Upsala one of its members, who acquired 
     for it fresh laurels in Europe (Homoeopathic Times June 28, 1851)
Frängsmyr tar skeptiskt avstånd (på materialisters vis) från Wahlenberg och homeopatin 
(av honom kallad romantisk medicin), utan att ta hänsyn till att kliniska studier och
experiment visar att homeopatin fungerar och har en signifikant terapeutisk effekt. 
(Svensk idéhistoria II sid 43-44)

PETER JACOB LIEDBECK (1802-1876)
Han föddes 1802 och var mycket aktiv i sitt liv. Intresset för medicin började när han 
som skolpojke läste Hufelands Art of Prolonging Life. Han blev student i Uppsala 1821, 
licenciat i medicin 1831 och medicine doktor 1835. Prosektor (ordinarie lärare vid medicinsk
fakultet närmast under professor) för anatomisektionen på Uppsala universitet var han från 
1831 till 1846 och föreläste där i anatomi men avstod från att bli professor. Därefter 
flyttade han till Stockholm för att ägna sig åt homeopati. Intresset för homeopati började 
när han var på professor G Wahlenbergs föreläsningar om Materia Medica. Professorn 
använde själv inte homeopatin men var en stor beundrade av Hahnemann och hans doktrin.
Två gånger (1832 och 1844) har Liedbeck besökt den europeiska kontineten. Den första gången 
för att träffa Hahnemann och tala på hans möten. Den andra gången för att göra anatomiska 
studier för universitets räkning. Han läste mycket Rademacher och blev influerad av honom. 
1876 skickade han sin skrift History of Homeopathy in Sweden till världskonventet som 
hölls i Philadelphia. Han dog 1876 efter att ha utövat homeopatin i 30 år. 

Han har skrivit: 
Om homöopatiska Medicinen och dess Litteratur, Upsala 1832
Homöopatiska underrättelser för Swenska folket, 1855-56 (månadstidskrift)
Organon för läkekonst (översatt till svenska)  Sthm 1835
Kort framställning av homeopathiens närvarande ställning i främmande länder Sthm 1846
Homeopatin historia i Sverige och Norge
Han bidrog även med artiklar till tyska homeopatiska tidskrifter. 

CARL SUNDBERG (1859-1931)
Han var professor i patologisk anatomi vid Karolinska Institutet, vetenskapsman och 
medlem av Nobelkommitén. Han var från början starkt kritisk mot homeopatin. 1926 
föreslog han att homeopatin skulle studeras mer ingående. August Bier, professor i 
kirurgi, hade framlagt ett liknande förslag i Tyskland. Sundbergs förorsakade ett 
uppror i läkarkåren och många okvädingsord blev präntade i skrift. Han hade problem 
med sin hälsa och blev botad från sin sjukdom av en homeopat. Han gjorde också 
det förnuftiga att gå till källan och kontrollera om man verkligen kan bota med 
homeopati. Han följde flera sjukdomsfall som inte läkarna kunde bota under lång tid 
och kunde då konstatera att de flesta blev friska av homeopatiska medel på någon vecka. 
Carl Sundberg skriver i ett förord till Homeopatiska självläkaren 1927 av Klara 
Fransén följande:"Liksom D:r Laurell har jag personligen fått bot av Fröken Klara
Franséns homeopatiska regim för ett av de smärtsammaste lidanden, som finnes
(hjärtkramp, angina pectoris). Jag har nu på 2 3/4 år, under vilken jag följt denna
ordination, ej haft ett enda anfall, medan jag före januari 1926 under 5 års tid hade
svåra anfall, varje vecka 2 - 3 anfall, och däremellan en ständig tryckkänsla av dov
smärta framför hjärtat, därav störd sömn m fl olägenheter, som också de nu 
försvunnit. Under pauser i den nya behandlingen kunna förbud till det nya till-
ståndet inträda, men tar jag då min mysk (Moschus) eller rävkaka (Nux vomica),
så går det förbi t o m på 1 - 2 dagar utan anfall".

KLARA FRANSÉN
Hon behandlade 48.000 patienter under sin verksamhet, som började i mars 1910.
Hon har även skrivit boken Homeopatiska självläkaren.

HARALD HELLEDAY (1895-1968)
Han tog realexamen 1910 och blev klar på Ulltunas lantbruksinstitut 1918. Därefter
var han lärare på lantbruksskolor. Vid 25 års ålder reste han till Philadelpia,USA och 
utbildade sig där till homepat (Doctor of Homeopathic Medicine) vid Hahnemann Medical 
College. Han utbildade sig även till läkare (Doctor of Medicine) och blev klar efter 
4 års studier 1926. Han gifte sig 1930 med en kandensiska. Praktiken hade han i 
Stockholm. 1936 blev han anmäld för illegal konkurrens. Han fick inte använde namnet 
doktor. Från USA kom bekräftelser på att han var en bra läkare och även att han hade 
doktorsexamen. Detta gjorde att han frikändes. Tidskriften Homeopatins Seger utkom 
1907-1912. Den återkom 1919. Haralds far doktor Hjalmar Helleday (1844-1922) var 
redaktör och utgivare för tidskriften till sin död 1922. Tidskriftens namn ändrades 
senare till Tidskrift för Homeopati med Sv För f Vet Hom som utgivare.

SVENSK HOMEOPATI PÅ 2000-TALET
I England och Tyskland (Stuttgart) har man homeopatiska sjukhus, medan man i
Sverige är skeptisk till om homeopatin fungerar över huvud taget. Detta tyder på 
att det svenska vetenskapsetablissemanget är efter sin tid; beroende på influenser 
från 1800-talsfilosoferna Hägerström (värdenihelism och materialistisk verklighets-
uppfattning) och Boström (tidlöst, ahistoriskt idésamhälle fritt från utveckling).
Sverige är det enda land i världen där läkare inte får använda sig av homeopati!
Den materialistiska fundamentalismen på 2000-talet upprepar ständigt gamla myter 
om homeopatin i avsikt att förhindra att den vetenskapliga sanningen börjar spilla 
över på den immateriella sidan. Denna fundamentalism är snarare ett tecken på 
svaghet än styrka för det är bara en tidsfråga innan den materialistiska muren
faller. Ju striktare vetenskapspolitik desto sämre forskning. Dagens Medicin 050817 
refererar till vetenskaps- och komplementärmedicinska etablissemangets 
Nationalencyklopedi för att visa att homeopatin är en icke-vetenskaplig lära! Det 
verkar som etablissemanget är mer intresserad av sin position än patientens bästa.

HOMEOPATI BYGGER PÅ PRAKTISK ERFARENHET

BEREDNING AV ETT HOMEOPTISKT MEDEL
Alla substanser som skall bli homeopatiska medel måste spädas ut i en lösning och
skakas om. Denna process kallas potentiering. Ju mer lösningen är potensierad desto
större läkemedelseffekt.
1. En urtinktur beredes av det material (växt, djur, oorganiskt) som skall användas till 
   läkemedel.
2. En doppe av tinkturen utspäds med 99 droppar vatten eller alkohol.
3. Lösningen skakas. Då blir lösningen 1 c potens.
4. Man använder 1 c potensen för att med samma procedur skapa 10 c, 100 c osv.
5. Av det potensierade läkemedlet görs puder, piller och krämer.

MEDLET PRÖVAS PÅ FRISKA PERSONER
Man prövar en koncentrerad lösning av medlet på många personer t ex 100 st. Noterar 
de symptom de får. Därefter tar man medlet i homeopatiskt utspätt skick och då 
försvinner symtomen.
Symtomen skrivs in i Materia Medica för homeopatiska medel. Här är medlet uppslags-
ordet. Man har även gjort ett lexikon , ett Repertorium, baserat på symptom. Här är 
symptomen uppslagsorden.

HOMEOPATENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Hos homeopaten berättar den sjuke om sin sjukdomshistoria och om speciella,
säskiljande symtom som patienten känner. Homeopaten noterar viktiga symptom.
Slår upp dessa i Repertoriet och får förslag på medel. Repertoriet måste ge minst
tre utslag på samma medel för att man skall kunna använda det med framgång.
Man prövar ett medel åt gången. När patienten prövat medlet en månad återkommer
han till homeopaten, som frågar om det skett några förändringar. Har det inte blivit
några nämnvärda förbättringar görs en ny genomgång av symtomen för att se
om några skall strykas eller läggas till. Patienten får ev ett nytt medel som prövas
en månad osv.

EXPERIMENT OCH KLINISKA STUDIER                                                                                           Till sidans början

1. Davenas E Benveniste J et al: Human basiphil degranulation trigged by very dilute 
   antiserum against IgE, Nature v 333, n 6176 p 816-8, 10 June 1988. Benvenistes 
   experiment. ref 2 är ett bevis på att Benveniste hade rätt.
2. Milgrom: Thanks for the memory, Guardian March 15, 200. Professor Roberfroid gjorde 
   samma experiment som Benveniste och kommit fram till samma resultat. Histamin-
   lösningar både med och utan molekyler ger upphov till statistiskt signifikanta 
   reaktioner.
3. Kleijnen J, et al Clinical Trials of Homeopathy, British Medical Journal, Feb 9, 1991, 
   302:316-323. Den här kliniska undersökning visar att av 107 homeopatiska behandlingar 
   hade 81 (77%) positiva terpeutiska effekter. 
4. P. Belon, J. Cumps, M. Ennis, et al.:Inhibition of Human Basophil Degranulation by 
   Successive Histamine Dilutions: Results of a European Multi-Centre Trial, 
   Inflammation Research 48 Supplement 1, 1999:17-18. Den här studien har utförts av 
   fyra respekterade laboratorier i Europa. Man gjorde 3 764 försök där lösningar av 
   histamin var utspädda så att de inte fanns några histaminmolekyler kvar. Exempelvis 
   histamin med utspädning av 1:100 gav signifikant effekt 15 av 19 gånger (se ref 2).
5. K. Linde, et al., Are the Clinical Effects of Homeopathy Placebo Effects? 
   Lancet, Sept 20, 1997, 350:834-843. Resulatet visade att patienter som hade tagit 
   homeopatiska medel visade 2,45 gånger större terapeutisk effekt jämfört med placebo. 

HOMEOPATISK ARSENIKOXID (Arsenicum album As3O2) 
Ett forskarteam under ledning av A Khuda-Bukhsh (ref 6) vid universitetet i Kalyani, 
Indien har prövat verkan av ett homeopatiskt preparat baserat på arsenikoxid när det 
gäller att bota arsenikförgiftning.
Man hade två grupper av möss som fick det homeopatiska preparatet i olika doser
(Ars alb 30 och Ars alb 200), en kontrollgrupp som fick det destillerade vattnet och 
en tredje grupp som fick alkohol.
Resultatet blev att alkoholen förvärrade arsenikgiftets effekt på levern. Det homeo-
patiska medlet minskade betydligt leverskadan. Det destillerade vattnet gav ingen 
effekt.
6. Khuda-Bukhsh: Ameliorating effect of microdoses of a potentized homeopathic drug,
   Arsenicum album, on arsenic-induced toxicity in mice, BMC Complementary and 
   Alternative Medicine 2003, 3:7 beskrivet i Tidskriften Medikament nr 8 2003 sid 54 
   under titeln Homeopatpreparat mot förgiftning.

BELLADONNA LÖSER KRAMPEN I TARMVÄGGEN
Prof Karen Nieber, Leibzig Univ., ville bevisa att homeopati inte fungerar. 
Hon menade att det bara kan förklaras med att vara en palcebo-effekt. För att 
förhindra en sådan placebo-effekt placerade hon en råttarm i en näringslösning 
tillsammans med sensorer för mätning av tarmens kontraktion. Hon lade till ett 
kontraktionsämne och fick en omedelbar kontraktion. Till lösningen där tarmen 
var i ett kramptillstånd tillfördes därefter Belladonna D90. När detta skedde 
slutade omedelbart kramperna, vilket också kunde registreras på mätinstrumentet.
7. Dr Kavouras tipsade om detta experiment. Information finns på www.mtec-ag.de
   under rubriken The proof of effectivity by Leipzig University.

WHO-RAPPORT OM HOMEOPATI UNDER 40 ÅR
8. En WHO-rapport med utvärdering av granskade vetenskapliga artiklar under 40 år
kommer fram till den slutsatsen att i de flesta fall är homeopatin överlägsen placebo
i placebokontrollerade försök. Den visar också att modern medicin och homeopati är 
likvärdiga när det gäller att bota människor och djur.

ANDNINGSALLERGI
9. En grupp forskare vid universitet i Glasgow tillsammans med Glasgow homeopatiska
sjukhus genomförde 4 studier på 253 patienter som led av andningsallergier. Resultatet
visade 28 % förbättringar på de som fick homeopatiska medel i jämförelse med bara 3 %
för de som fick placebo.

BRISTOL HOMEOPATHIC HOSPITAL
10. Spence D: Analysis of over 6,000 patients consultations at the Bristol Homeopathic
Hospital from November 1997 to August 1999. Denna clinical outcome survey visar en
förbättring för över 70% av patienterna som en följd av homeopatisk behandling

RESULTAT EFTER KLINISK BEHANDLING
11. Mathie R: Clinical outcomes research: contributions to the evidence base for
homeopathy. Homeopathy 92, 2003 sid 56-57. 5 studier visar på homeopatins
kliniska effektivitet, bl a att homeopatin är åtminstone lika effeketiv som den
konventionella medicinen i primärvården.

JÄMFÖRELSE MELLAN HOMEOPATISK OCH KONVENTIONELL MEDICIN
12. Riley D et al: Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study
comparing effectiveness in a primary care setting,  J Altern Complement Med 2001 7
149-159. Resultat: Studien omfattade 3 olika sjukdomstyper. Det visade sig att 
homeopatin var minst lika effektiv som konventionell medicin. 

ATT OBSERVERA
Hos homeopaten sker en individuell utvärdering av vilket medel som skall användas.
Detta innebär att ett medel botar olika för olika personer eftersom den är baserad på
särskiljande symtom hos varje individ.
Läkaren har ett standardläkemedel för en viss sjukdom, som används på olika personer
oavsätt vilka särskiljande symtom de har.
Det går alltså inte att använda ett homeopatiskt medel som ett standardläkemedel. 
Sådana undersökningar är felaktiga pga skillnaden i användandet av standardläkemedel
(grupp/sjukdom) och homeopatiska medel (individ/symtom).

Jämförande undersökningar mellan homeopatiska och allopatiska medel kan endast utföras
parallellt, där var och en följer sin egen princip dvs likhetsprincipen och olikhets-
principen (clinical outcome survey)
Att blanda ihop principerna (som materialisterna gör) ger felaktigt resultat (placebo- 
controlled randomised controlled trails)

"It has been established beyond doubt and accepted by many researchers, that the 
placebo-controlled randomised controlled trial is not a fitting research tool with which 
to test homeopathy." (Medics attack use of homeopathy, BBC news/health 26 Aug 2005)

RESONANSHOMEOPATI (olikhetsregeln) 

SPEGELPARTIKELHOMEOPATI (likhetsregeln)

av Hans Elvesjö

BENVENISTES EXPERIMENT
Jacques Benveniste är en fransk vetenskapsman, som gjorde det kontroversiella 
experimentet med antikroppar, som reagerar på vissa blodceller. Han spädde ut 
antikropparna så att det inte fanns någon molekyl kvar. Därefter hällde han den 
utspädda lösningen i en burk med blodceller och skakade om. Då fick han en
reaktion, trots att det inte fanns några molekyler i lösningen. Man ansåg att detta
försök inte gick att upprepa på vedertaget vetenskapligt sätt men ett konsortium 
av fyra oberoende laboratorier har under ledning av Professor Roberfroid gjort 
samma experiment som Benveniste och kommit fram till samma resultat. Histamin-
lösningar både med och utan molekyler ger upphov till statistiskt signifikanta 
reaktioner. Peter Fisher, drottningens läkare och Clinical Director, Royal London 
Homoeopathic Hospital, skriver den 13 sept 2004 en insändare till The Times UK:
"In recent laboratory experiments university researchers from Belfast, Louvain, 
Florence, Paris and Utrecht showed that homoeopathically diluted histamine 
reduces allergic responses in-vitro". 
Benvenistes experiment, utgör en vattendelare när det gäller tänkandet. Det finns  
två sätt att tolka experimentet. Det ena tolkningen hänvisar till att vattenmolekyl-
konfigurationer är överförare av information med elektrisk resonans och inteferens 
(resonanshomeopati). Detta har ännu inte bevisats pga att den homeopatiska lik-
hetsregeln förklaras med regeln om det motsatta (elektromagnetism och resonans).
Det andra tolkningen innebär att molekylerna blir kopierade i form av spegelmateria  
(spegelpartiklar). Den kallar jag för spegelpartikelhomeopati.  
Skillnaden mellan spegelhomeopati och resonanshomeopati är att informations-
tranportören i spegelpartikelhomeopati utgörs av elektromagnetiska vågor och 
innehållet består av kopior av spegelmateria men hos resonanshomeopatin är 
informationsinnehållet och transportören samma sak, nämligen elektromagnetism. 

SPEGELPARTIKELHOMEOPATINS FUNKTION
Det homeopatiska medlet gör spegelkopior av sig själv vid skakning och verkar 
genom att dessa kopior transporteras med mikrovågor i det andra informations-
systemet (den spegelvända kopian av nervsystemet) till de sjuka kanalerna och 
ansamlingarna och löser upp dem pga att kopiorna sätter igång att kopiera sig 
själva och utlöser en kedjereaktion. Kanaler och ansamlingar består av spegel-
partiklar. Kopiorna av medlet löser upp partikelblandningen med likartad struktur 
(likhetsprincipen). 
Den mörka materian är alltså en av den ljusa materians sammanhållande krafter. 
Kopiorna kan även följa, som i Benvenistes experiment, den immunologiska 
principen dvs kopiorna uppför sig som "nycklar" och receptormolekylerna 
som "lås".

UTSPÄDNING, POTENSERING
Vid varje skakning under potentieringsprocessen bryts bandet mellan X och X*
samt X* och X* så att nya band uppstår X-X* och X*-X*. Dessa band kan brytas
för att den sammanhållande kraften är svagare än skakkraften.
   Allmän formel          X*~S*-S
   (X=0, X*= stort antal) för potenser högre än D23
   S = molekyler av vatten, alkohol, transmittorer, luftmolekyler e dyl
   X = molekyler eller atomer av homeopatiska medel, feromoner
   * = spegelvänd molekyl- eller atomkopia (spegelvärlden)
   fria X*-X* ökar för varje skakning och utspädning och (X-X*) minskar
   fria S* hålls lågt pga "neutralisation" (S-S*)

HOMEOPATISKA MEDEL FUNGERAR ENLIGT TRE PRINCIPER
1. LIKHETSPRINCIPEN
   Spegelmolekylkopior upplöser spegelmateria kring samma molekyl (Upplösningsfas). 
   Upplösningsfasens två principer: attraktion genom gravitation och elektrostatisk
   repellering.
   Blyets (Pb) kopia (Plumbum Pb*) används för att bota blyförgiftning dvs lagring 
   av (Pb*-Pb) blyföreningar i kroppen. Plumbum Pb* förs via det andra informations-
   systemet till blyförgiftningen (Pb*-Pb), pga att Plumbum Pb* attraheras av 
   (gravitation) Pb* (lagrat i kroppen), vilken upplöses (-ve ändras till +ve) till 
   Pb* och Pb. Därefter gör sig kroppen av med Pb och Pb* försvinner direkt till 
   omgivningen.
   (+ve) epsilon plus = elektrostatisk repellering mellan spegelatomer och vanliga 
   atomer
   (-ve) epsilon minus = elektrostatisk attraktion mellan spegelatomer och vanliga 
   atomer (Pb*-Pb).
2. DEN IMMUNOLOGISKA PRINCIPEN 
   Benvenistes experiment: Ihopkoppling (E:H*) av histaminkopior (H*) och anti-IgE (E) 
   orsakar inhibation av basofilaktivering (avfärgning).
3. PRÖVNING PÅ FRISKA PERSONER
   Den koncentrerade lösningen av medlet (X) drar till sig spegelpartiklar (X*) som
   bildar (X-X*) och ger upphov till symtom. Homeopatisk utspädning av medlet (X*) 
   upplöser förbindelsen mellan X och X* så att symtomen upphör.
   Medlets spegelmolekylkopior drar sig till liknande kroppsmolekyler under en längre 
   tid, om det inte finns någon spegelmateria att upplösa (Bindningsfas).

Dualistisk Biologi och Spegelpartikelhomeopati 

REFERENSER
Andreev I: Does Water Have Memory? Orbita, 14 June 1980
Boericke, Dewey: The Twelve Tissues Remedies of Schüssler 
Braun A: Homeoterapins metodik 1998
Davenas E Benveniste J et al: Human basiphil degranulation trigged by 
  very dilute antiserum against IgE, Nature v 333, n 6176 p 816-8, 10 June 1988
Elvesjö H: Dualistisk Biologi och Spegelpartikelhomeopati BoD 2003
Hahnemann S: Organon - Läkekonstens verktyg 1990
Homeopraktikern nr 2 2000 sid 5-7
Heine H: Homotoxicology and Ground Regulation System, Aurelia 2000
Kent JT: Materia Medica of Homeopathic Remedies 1989
Lorenzen: Microclustered Water,United States Patent, March 7, 2000
Milgrom: Thanks for the memory, Guardian March 15, 2001
Weeks N: Medical Discoveries of Edward Bach Physician 1940
Vithoulkas G: The Science of Homeopathy 1980

/av Hans Elvesjö 2005/

Överst på sidan!